Orsaker till att peptider är instabila
Deamideringsreaktion:I deacyleringsreaktionen hydrolyseras Asn/Gln-rester för att bilda Asp/Glu.
Fortsättande av icke-enzymatisk deamideringsreaktion. exist Asn-Gly- Amidgrupperna i strukturen är lättare att hydrolysera, och amidgrupperna på ytan av molekylen är också lättare att hydrolysera än amidgrupperna inuti molekylen.
Det finns två huvudorsaker till varför oxiderade polypeptidlösningar lätt oxideras.
För det första finns det peroxidkontamination i lösningen.
Den andra är den spontana oxidationen av polypeptider.
Bland alla aminosyrarester är Met, Cys och His, Trp, Tyr Etc. mest mottagliga för oxidation. Syrepartialtryck, temperatur och buffertlösning har också inverkan på oxidationen.
hydrolys:Peptidbindningar i polypeptider bryts lätt genom hydrolys. Beroende på Asp Peptidbindningarna som är involverade i bildningen bryts lättare än andra peptidbindningar, särskilt Asp-Pro och Asp-Gly-peptidbindningar.
Bildar felaktiga disulfidbindningar:Utbyte mellan disulfidbindningar eller mellan disulfidbindningar och sulfhydrylgrupper kan bilda felaktiga disulfidbindningar, vilket resulterar i förändringar i tertiär struktur och förlust av aktivitet.
Racemisera: ta bort Gly Förutom att alla aminosyrarester Kolatomer är alla kirala och är benägna att få racemiseringsreaktioner under baskatalys. i Asp. Resterna är mest mottagliga för racemiseringsreaktioner.
-eliminera:-Eliminering avser aminosyraresterna i eliminering av grupper på kolatomer. Cys, Ser, Thr, Phe, Tyr Alla rester kan passera genom -Eliminera nedbrytning.
i alkalisk PH benägen att hända -Eliminering, temperatur och metalljoner har också en inverkan på det.
Denaturering, adsorption, aggregering eller utfällningsdenaturering är i allmänhet relaterade till förstörelsen av tertiär struktur och sekundär struktur. I det denaturerade tillståndet är peptider ofta mer mottagliga för kemiska reaktioner och deras aktivitet är svår att återvinna. Under denatureringsprocessen av polypeptider bildas först mellanprodukter. Vanligtvis är lösligheten för intermediärer låg och de är lätta att aggregera och bilda aggregat, som i sin tur bildar synlig nederbörd.
Rekommendationer för att förbättra peptidstabiliteten
1) webbplats-riktad mutagenes: Stabiliteten hos polypeptider kan förbättras genom gentekniska metoder för att ersätta rester som orsakar polypeptidinstabilitet eller för att introducera rester som kan öka polypeptidstabiliteten.
2) kemisk modifiering:Det finns många kemiska modifieringsmetoder för polypeptider, och de mest studerade är PEG Grooming. PEG Det är en vatten-löslig polymerförening som är nedbrytbar i kroppen och icke-toxisk. PEG Efter att ha kombinerats med polypeptider kan det förbättra polypeptidens löslighet, justera biokompatibilitet, förbättra termisk stabilitet, motstå nedbrytning av proteaser, minska antigenicitet och förlänga-halveringstiden i kroppen. Att välja lämplig modifieringsmetod och kontrollera graden av modifiering kan förbättra eller förbättra den biologiska aktiviteten hos originalprodukten.
3) tillsats:Peptiders stabilitet kan förbättras genom att tillsätta tillsatser som sockerarter, polyoler, gelatin, aminosyror och vissa salter. Sockerarter och polyoler ökar peptidens stabilitet genom att i låga koncentrationer tvinga fler vattenmolekyler runt proteinet. Under frys--torkningsprocessen kan ovannämnda-ämnen även ersätta vatten och bilda vätebindningar med polypeptiden för att stabilisera polypeptidens naturliga konformation, och kan även öka glasövergångstemperaturen för den frystorkade-produkten. Dessutom ytaktiva ämnen som SDS, Tween, Pluronic, Det kan förhindra ytadsorption, aggregering och utfällning av polypeptider.
4) Fry-torkat:En serie kemiska reaktioner som sker i polypeptider såsom deamidering, -eliminering, hydrolys, etc. kräver alla deltagande av vatten, och vatten kan också användas som den mobila fasen för andra reaktanter. Dessutom kan en minskning av vattenhalten öka denatureringstemperaturen för polypeptiden. Därför förbättrar lyofilisering peptidernas stabilitet